Det finns platser i Sverige som tar andan ur en – och Stekenjokkplatån är en sådan. Här slingrar sig landets högst belägna väg, 876 meter över havet, rakt över kalfjället. Utsikten är milsvid, luften klar och ibland ligger snön kvar långt in i juli. Att få uppleva det här landskapet från bussfönstret är nästan som att fjällvandra, fast med bekvämare skor. Vägen som bara är öppen på sommaren Vägen över Stekenjokk är stängd större delen av året. Under vintern täcks den av flera meter snö, och först i början av juni öppnas portarna för trafiken. Det är en alldeles särskild upplevelse att åka här när vägen nyss öppnats. Snövallar tornar upp sig högre än bussen, och man kan knappt tro att man faktiskt befinner sig i Sverige. Senare under sommaren förvandlas fjällsluttningarna. Då blommar ängarna i klara färger och det är lätt att förstå varför området lockar både naturälskare och fotografer. Varför är det värt ett besök? Den friska, höga luften som ger känslan av att vara mitt i fjällvärld

Fjällvandring i Åre – stillhet, svett och storslagenhet Det är något särskilt med fjällen. Kanske är det luften – den där krispiga, rena luften som känns som om den rensar inte bara lungorna utan även tankarna. Eller kanske är det tystnaden, den som inte är helt tyst utan fylld av vindens sus, fjällripans rop och det porlande ljudet av smältvatten som slingrar sig nerför stenarna. Den här gången gick färden till Åre, mitt i hjärtat av Jämtlands fjällvärld. Jag har varit här på vintern – åkt skidor, ätit våfflor i backen, druckit varm choklad med rosiga kinder – men att vandra här på sommaren är något helt annat. Det är som att få se platsen utan makeup. Ärlig, vild och vacker på ett sätt som är svårt att beskriva. Vi började tidigt på morgonen från byn, följde leden upp mot Åreskutan. Stigningen var tuff, kroppen påmindes snabbt om att fjäll inte bjuder på några genvägar. Men det var just det som var poängen. Steg för steg, andetag för andetag, med ryggsäcken som enda sällskap. Utsikte